Love By Jo: Första dagen..

När klockan ringde visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, så dålig som jag sovit och nu kliva upp.. Men upp och iväg tog jag mig! Vilken konstig känsla, som att det var igår jag satt där och väntade på tåget men ändå så kändes det så långt borta!

Virrvarret som pågick i min hjärna de första timmarna går inte att beskriva men efter ett tag så släppte det och de gick lättare och bättre.. Och plötsligt, förutom lite smått bortfall, så var allt som vanligt igen! Har jag verkligen varit borta 14 månader..?

Det var så roligt att träffa alla, kramas, skratta och få ta igen lite tid. Träffa nya kollegor och patientkontakten som jag saknat, det här blir nog bra! Det har varit okej att vara ifrån Sigge men det är nog för att jag har haft fullt upp, inte haft tid att tänka..

Idag fick jag även träffa en vän till mig som jag tänkt mycket på.. Hennes man, min patient och även vän var han som inte klarade denna jävla cancer-resa.. Vi fick så fin kontakt under alla vårdtimmar och kom varann nära, dela glädje och sorg.. Idag kom hon förbi på avdelningen med godis i massor till personalen och så hade hon även med sig en present till Sigge! En alldeles underbar sköldpadda som föll honom i smaken direkt! Tack Johanna! Han blev så glad! Körde runt här på golvet direkt. Det var så roligt att få träffa dig, prata med dig och krama om dig! Ta hand om dig och din kloka fina dotter! Hoppas vi ses snart igen! ❤

Och nu, alldeles för sent, god natt!