Den 5e mars 2012, jag gick runt hela dagen och funderade på vad det var för dag. Fyllde nån år, hade jag bestämt för att träffa nån? Jag sökte genom min almanacka, funderade och sökte.. Nåt var det iaf och det gnagde i mig hela dagen.. Men jag kunde helt enkelt inte komma på vad det var.. Förrän imorse kvart över 5 på morgonen när jag klev upp för att gå till jobbet.. Då blev jag påmind om vad det var som försökt få min uppmärksamhet hela dagen.. Det var igår tio år sedan som min goda vän Anna omkom i en bilolycka utanför Umeå. Hur kan det ha gått hela tio år?! Det känns som igår.. Fortfarande lika ofattbart. Hur orättvist livet kan vara att en sån fin ung människa blir bortryckt alldeles för tidigt.. Saknar henne fortfarande otroligt mycket och tänker på henne ofta. Tänker på hur det hade varit om hon fortfarande fick vara med oss.. Du borde fortfarande vara med oss..
Denna dag för tio år sen finns för evigt etsad fast i mitt minne.. 6e mars, då vi fick veta.. då vi samlades och mindes, sörjde, saknade.. Tur att vi hade varandra! Och fortfarande har! Vi var odödliga då, 21 år gamla. Allt kastades verkligen omkull.. Men det kanske låter klyschigt men vi uppskattade varandra och livet mer efteråt.. Vi förstod hur fort allt kunde sluta. Man ska verkligen uppskatta det man har och njuta av varje dag!
Anna, jag saknar dig! Hoppas du har det bra, var du än är!
Det värker i bröstet efter att jag läst dina ord..Så fruktansvärt och orättvist det fortfarande känns!! Jag kommer ihåg att jag bodde i Uppsala när jag fick höra om olyckan, och att det stod på alla löpsedlar. Det är en sån där hemsk händelse då man minns så tydligt var man var och vad man gjorde när man fick veta det. Mina tankar går till Annas närmaste familj.. Håller med dig om att vi ska ta tillvara på livet och de man har kär!
SvaraRadera